GAMLA STAN I PRAG OCH DESS HISTORIA

Gamla stan i Prag och dess historia

Egentligen borde Prag ha "tröskelstad" som epitet, ty detta betyder den tjeckiska avledningen "Praha" (prah=tröskel). Enligt sägnen ska stammodern av Přemysl-släktet, Libuss(i)a respektive Libuše på tjeckiska, som även grundade staden, ha förespått detta namn.
Huruvida denna sägen motsvarar sanningen, kan inte slås fast längre, ty den förste, historiskt säkra landsherren av Böhmen var Boňvoi I Přemysl. Å andra sidan var denne redan så tidigt som i mitten av 800-talet Hertig av Böhmen och sedan regerade Přemysl-släktet till början av 1300-talet.

De sista fem av dessa var inte längre hertigar, utan redan kungar av Böhmen. Namnet Böhmen avleds för övrigt från namnet för en keltisk stam, bojerna, som var bosatta inom detta område innan slaverna kom dit.
Vid Gamla stans utkant, vid metrostationen Muzeum, börjar Wenzelsplatsen, uppkallad efter Wenzel den Helige, tjeckernas nationalhelgon. Han sitter högt upp till häst, på den översta delen av den 700 meter långa gatan, framför en imponerande byggnad (en del av nationalmuseet), vilket förlänar "platsen" ett upphöjt utseende.
Denne helige Wenzel var mellan 921 och 928 eller 935 Hertig av Böhmen. Hans dödsdag, den 28:e september, är idag en statlig helgdag. Det skulle dock dröja ännu trehundra år, innan Kung Wenzel I omgav Gamla stans områden med en stadsmur, för att förstärka staden. På den tiden kallades den fortfarande Mezihrady (=mellan borgarna), eftersom den befann sig mellan de två fästningar Pražký hrad och Vyšehrad.


	Kung Karl I av Böhmen blev år 1355 kejsare i det Heliga Romerska Riket av Tysk Nation och fick som sådan ordningstalet IV. Naturligt nog behövde en kejsare ett residens, som motsvarade ämbetet, därför är Karl IV idag känd som stadsförnyare och som "hemlandets fader".

Han grundade St. Veits-katedralen inom Pragborgen, han lät bygga Karlsbron (båda på den högra bilden ovanför), han lade grundstenen till Prags Nya stad och utvidgade stadens befästningsvallar. Redan innan (1344) hade han uppnått att Prag blev ett ärkebiskopsdöme och 1348 grundade han det första universitet i Mellaneuropa, som dock var tyskspråkigt.

Under andra halvan av 1300-talet upplevde Prag förmodligen den största blomstringstiden under sin historia. Efter Paris, Gent och Brygge var man den fjärde största staden norr om Alperna. Familjegräl och kriget mot Husiterna störtade Prag dock kvickt från höjden av sin utveckling.

Först när Habsburgarna (som då naturligtvis också var tysk-romerska kejsare) gifte sig till Böhmens kungakrona och när Rudolf II flyttade sitt residens till Prag, vann staden åter i anseende. Visserligen hade Rudolf inget större talent till att bedriva politik, men han var en stor konstälskare. Därför blomstrade under hans regeringstid senrenässansen i Prag och konstsamlingarna vann i betydelse. Hundra år senare följde det Trettioåriga kriget, då dessa samlingar plundrades av de båda motståndarna. Inte heller svenskarna är oskyldiga därvid.
Under Habsburgarna föll även barocken i god jord och man ser ännu idag många adelspalats från dessa två epoker.

Ett sekel efter Trettioåriga kriget följde attackerna av preussarnas Kung Fredrik II mot Österrike - och Prag låg åter mitt i stridigheterna. Utpressaren och löftesbrytaren Fredrik lyckades år 1757 att belägra Prags fyra städer under sex veckor, i hopp om att kunna svälta ut dem - vilket dock inte lyckades. Prags befolkning stod tappert bakom Maria Theresia av Österrike.
Först 1784 förenades de fyra delarna av Prag - Gamla stan, Hradčany, Mala strana (Lillsidan) och Nya staden - officiellt och bildade en enhet - staden Prag. Under 1800-talet följde industrialiseringen och en stor migration från den lantliga omgivningen. Detta var framför allt slaver, så att den tyskspråkiga befolkningen år 1855 för första gången sedan medeltiden inte var i majoritet.
Å andra sidan bidrog det nya nationella medvetandet till att det nu främjades framför allt tjeckisk kultur, vilket kan bevisas enkelt och tydligt, om man tittar på antalet aktiva kompositörer, konstnärer, författare, etc. Kafka, Rilke, Werfel, Havránek, Šimek, Smetana, Dvořák - för att bara nämna några namn bland de allra största.
Men även den tyskspråkiga delen av befolkningen fick under 1800-talet sin beskärda del. Rudolfinum vid Moldaus strand byggdes under åren 1876 - 1884 av Josef Zitek och hans elev Josef Schulz.

Namngivare var i första hand kronprins Rudolf av Habsburg, sonen till Kejsar Franz Joseph och Elisabeth; men man hedrade därmed även pragbon bland Habsburgarna, Kejsar Rudolf II.
Idag har den tjeckiska filharmonin sitt hem i de många konsertsalarna i byggnaden. Det finns dock även ett konstgalleri, som främst visar samtida konst. Mellan världskrigen samt 1945-1946 var här sätet för det tjeckoslovakiska parlamentet.

Även om tjeckernas nationalism inför det Första världskriget är förståelig, vilket slutligen också ledde till statsbildningen av Tjeckoslovakien, så kan man inte ursäkta den etniska rensningen efter Andra världskriget. Här föll 27.000 tyskspråkiga civilister offer för den nationella hysterin inom tolv dagar - och ytterligare 2,5 miljoner kastades ut ur landet.
Efter 45 år av kommunistiskt herravälde blev Prag slutligen huvudstad i den Tjeckiska Republiken, den 1:a januari 1993. All nationalism till trots var man dock mycket angelägen om att bli upptagen i den Europeiska Unionen, som vida överträffar den mångkulturella staten Österrike-Ungern, från endast för ett sekel sedan ...

Inom några få gångminuter passerar man från det gamla, gotiska pulvertornet utsmyckningar i jugendstil och står plötsligt framför en modern kreation, byggd av nycklar(!), som, läst uppifrån och ner, bildar ordet "revoluce" (revolution).

Gamla stans charm består kanske framför allt av att byggnader från olika epoker står bredvid varandra, samt en "laid-back"-attityd hos befolkningen, som (ännu) inte har nåtts av västvärldens stress, som vi hittar i så många andra storstäder av vår tid.
I varje fall borde man ta sig tid att strosa i lugn och ro genom Gamla stan, för att njuta av atmosfären. Därvid borde man inte glömma att lyfta blicken till och från, för att alltid på nytt överraskas. Bakom mången barock fasad gömmer sig dessutom gotiska murar, som i sin tur vilar på romanska fundament.

Tillbaka till , eller till av

28.5.2010 by webmaster@werbeka.com